Mungiporna vänder sig åt ett helt annat håll, vi delar på oss sakta
Han är inte längre luften jag andas, jag är inte längre bröstet att vila på 
De va enklare att knulla killen från cafeterian än att kolla dig i ögonen,
Så ja sparar några foton och packar sakta mina kläder
Lämnar en tom lapp 
En tom lapp en miljon ord inte kunde fylla


Hur bra eller hur perfekt allt är så fruktar ja alltid, ja hittar alltid fel, ja känner alltid oro. Jag ältar, ibland glömmer ja även att uppskatta saker och ting och slutar vara mig själv.. skämta så som ja brukar göra eller le för ja ler ofta förutom när oron kryper sakta under min hy och ja känner hur mina fingertoppar domnar bort då vet ja att ångesten är tillbaks och jag är osäkrare än någonsin. 



Hug me tight
Cause I’m feeling blue
Pieces of glas in my heart,
Pick em out leave me with scars

Words on my tounge
Swallow this pill 
No second chances, time to sin 

Leave with a note, but don’t say goodbye 
Im your 2 in the morning call and you, you used to be all mine.



 

Den dag jag får den framgång jag tycker mig förtjäna bör mänskligheten göra sig redo att packa ihop. Jag kanske skulle ta till den slutgiltiga lösningen, men för det krävs en pistol, och en pistol kräver pengar jag inte har. Rejält med pengar, med tanke på den vilda budgivningen som utbröt bland lokala pundare över Alvins pluggade revolver. Tusen spänn plus ett gramm affe var det högsta budet. Hur mycket lär man inte behöva punga ut för en fungerande? Jag skulle förståss alltid kunna låna pengar om jag ändå skulle ta livet av mig. Ska jag ta någon noggran utvald med mig, eller göra min sorti ensam? Det sistnämnda vore onekligen slöseri på kulor, men när jag verkligen begrundar saken kommer jag inte på någon här i staden som verkligen förtjänar att dö. Jag har slutat hata, och det kanske är just det som är mitt problem. Jag saknar passion i livet. Hyste jag några starkare känslor för någon, positiva eller negativa gör detsamma, skulle jag aldrig sitta här och kontemplera mitt självmord. Den bästa metoden vore att gå in på Domherren, hälsa på de närvarande som inget var på gång, sätta på någon Blues Explosion-låt på jukeboxen - “Fuck Shit Up” passar nog bäst - och sedan skjuta skallen av mig. Min färska öl ska stå på bordet och fyra låtar ska återstå att välja. Hur skulle mina kära syskonsjälar tackla detta moraliska dilemma? Vem hugger först in på arvet? Ärligt talat skulle jag lägga in ett gott ord däruppe för den som helt kallt stegade över min kallande kropp, slog in fyra personliga favoriter, tog med sig min starköl tillbaka till sin plats och utbringade en gravskål för den avlidne. Helt ärligt alltså. Tanken på all sentimentalitet, sorg och förtvivlan år det ända jag fruktar med min egen död. Jag vill inte orsaka en massa elände. Jag vill i synnherhet inte orsaka mina närmsta en massa elände, och dom är ju de ända som skulle drabbas. Jag står ut för deras skull, inte för min. Tror jag verkligen på det här själv? För tillfället i alla fall, och det är gott nog.. Det vore nog ännu festligare att oinbjudet marchera in på en villafest, förolämpa gästerna, kissa i bålen och blåsa ut hjärnan över potatissalladen. Och när jag då tar mitt liv i egna händer på det bokstavliga sättet, ska jag göra det till ett mästerverk.

Hur gnistan snabbt slocknar, och ögon slutar mötas. 
Låt mig ta vara på studerna som inte varar förevigt, låt mig tro på lögnerna jag aldrig trott på ikväll. 

Det var som att alla nyktra tankar fastnade på tungspetsen och samlades till en tumör, dem smutsiga händerna och tankarna låg kvar på samvetet.
I hopp om att Gud skulle förlåta, drack hon sina egna tårar istället för vigvatten.